Kolkraften är en väldigt omdiskuterad fråga just nu i Sverige, då många anser att vi måste minska på användningen utav kolkraft då utsläppen är väldigt höga samt att kol i sig inte är en förnyelsebar naturresurs. Kolkraftverk är ett kondenskraftverk som alstrar och samlar in energi som senare omvandlas till elektricitet via förbränning utav olika former av kolbränslen. Förbränningen används genom att låta värmen förånga vatten som sedan driver ångturbiner kopplade till en generator. Till skillnad mot gamla ångmaskiner så förbränns inte kolet i klumpar utan pulveriseras först för att göra det explosivt och därmed brinner effektivare och i högre temperaturer. Idag så har kolkraftverk i dom allra flesta länder även reningsverk som tar hand om svaveldioxiden som skapas i och med förbränningen medan försöken att minska koldioxidutsläppen fortfarande endast ligger på försöksstadierna. Utan reningsverken så skulle utsläppen orsaka bland annat surt regn och bidra till den globala uppvärmningen. Surt regn innebär att vattnet innehåller stora mängder utav svaveldioxid och koldioxid vilket kan förgifta naturen, skada djur och människor. Det finns exempelvis rapporter om surt regn i Mexiko som även varit frätande vid längre exponering med huden och orsakade svåra hälsoskador på både människor så som boskap och vilda djur.

 

Den vanligaste kol sorten som används i Sverige är stenkol, vilket kommer ifrån gruvor och består utav sedimentära bergarter och fossila bränslet kol. Ursprungligen var stenkol egentligen olika former utav stora växter som växte i stora skogar nära kuster. Vid översvämningar så drunknade träden och andra stora växter i skogarna och dog därmed, innan dom överlagrades av så kallat sediment, vilket kort sagt är material som sjunker ner genom vattnet och samlas på botten. Genom att dom sedimenterats så skyddades dom från oxidation och därför inte ruttnat eller på annat vis brutits ner utan istället omvandlats från sina ursprungliga beståndsdelar till först torv, sedan brunkol och till sist stenkol.

Innan kolkraftverk togs i bruk så hade Sverige redan en hög import utav kol från Tyskland och England under 1800-talet. Detta då utbyggnaden utav järnvägsnätet tog sin fart och kolet behövdes för att driva ånglok och ångmaskiner. Även ångbåtar använde sig utav kolkraft, ett av dom mer berömda skeppen är bland annat Titanic. Sedan 1800-talet så har Sveriges behov utav kol stadigt ökat och då stenkol endast finns på ett fåtal platser i vårt land så är vi beroende utav import. Högst stenkolsbrytning i världen har Kina, som år 2010 bröt cirka 50% utav det årets totala mängd stenkol. I dagens läge förväntar man sig att hela världens reserver och tillgång till stenkol kommer ta slut om cirka 164 år om inga större kolsamlingar upptäcks. Detta är väldigt bekymmersamt med tanke på att exempelvis Sveriges totala energitillgång består utav 30% från kolkraftverk, vilka dock drivs utomlands för att landets utsläppssiffror skall hålla sig på en lägre nivå.

Utöver stenkol så förbränner man även brunkol, men då materialet i otorkat skick har en hög vattenhalt men antänds lättare än stenkol. Dock så är temperaturen och effektiviteten längre än hos stenkol och större mängder brunkol krävs för att komma upp i samma energiutlopp som går att samla in. Då värmen blir lägre så förångas nämligen mindre vatten, vilket ger mindre ånga som driver turbinerna och generatorerna alstrar därmed mindre elektricitet.